Jag känner själv att jag red helt ok största delen av rundan men i bland så blev det FEL usch usch känslan man får när man inser att "nej helvete nu blir det trångt" eller typ "nej ingen fart!" haha inte rolig! Då överlämnar man allt åt hästen tänker "stackars häst det var inte meningen!" och sitter bara still och hoppas på att den kommer hoppa och lösa det själv.

Och hjälp vilken snäll häst jag har! det var några gånger under banan som jag kände NEJ nu går det inte och man försöker sitta så still som möjligt för att ge hästen en chans att lösa det själv, och Uno tog den chansen varje gång det var som om han när det bev lite trångt tänkte att vafan då hoppar jag väl ett galoppsprång innan då! Och sen kom vi på sista kombinationen i omhoppningen och det var en ganska snäv sväng in och jag kände att han var trött så jag fick inte med bakbenen ordentligt genom svängen så då tappade han fart, och då kände jag att nej nu kommer han få hoppa det stillastående typ, usch! Men han tog i endå och hoppade sig ut utan att äns nudda vid bommarna! Säger bara en sak han räddade mig flera gånger idag och det känns så skönt att jag kan få göra fel men han rättar till dom endå och är så himla snäll!

Och eftersom det gick så bra i L:B och jag var överlycklig över att han ställt upp så fint för mig, bestämde jag mig för att åka hem istället och strunta i L:An. Jag åker hellre hem överlycklig att det gick bra en runda en att det kanske går dåligt i andra rundan. Nej jag kände att jag ville ha kvar den kännslan till nästa tävling.

Finaste hästen redo för att åka!

Bild från framhoppningen

Kommer även film snart så fort jag fixat det!