okej om man håller på att ramla av och man rycker hästen i munnen av misstag men att använda bettet som en bestraffning och rycka och rycka i munnen för att tex hästen stannar är ju helt oacceptabelt! Skulle alldrig rycka min häst i munnen men mening, det är bara hämskt att se att folk rycker hästen i munnen för att den stannar eller liknande som en bestraffning.

Man brukar ju säga sätet före handen, och det är väl så jag försöker rida, så lite med händerna som möjligt. Man vill ju ha en lydig häst, en häst som är uppmärksam och reagerar på minsta lilla hjälp så man inte ska behöva ge så stora hjälper och då inte behöva ta den i munnen så mycket. 

Det tycker jag tex är konstigt i dressyren... Där måste man rida med ett kandar när man kommer upp i klasserna, och jag undrar bara varför? Varför ska man behöva ett så starkt bett på en häst som ska vara så lyhörd att den följer minsta hjälp. Borde inte en duktigt dressyrhäst kunna göra programet utan ett kandar då hela poängen med dressyren är att man knapt ska behöva använda hjälper överhuvudtaget? Sen är det dethär med att oj vilket starkt bett och oj oj, men en dålig oerfaren ryttare kan göra mer skada med ett vanligt tredelat bett än vad en duktig erfaren ryttare gör med ett väldigt starkt bett. Det är ju sättet man rider och använder bettet på som avgör vilken effekt det kommer ha på hästen. Menar vissa hästan funkar bra på ett visst bett och andra på ett annat bett de är ju trots allt individer! Men jag tycker att man ska sträva efter att kunna ha ett så "snällt" bett i hästens mun om möjligt det är ju trots allt inte hästen som bettt oss att sitta på deras ryggar, måste komma ihåg att varje gång vi sätter oss på en hästrygg är vi gäster. 

Jag själv tycker tex att det proffsigt ut om en ryttare kommer in och hoppar en perfekt bana med ett vanligt tex tredelat bett för det visar på något sett att dom kan rida och inte bara trycka ihop hästen och få den att hoppa... 

Men vill inte dömma er därute som kanske har ett starkare bett på sina hästar, hästar är ju individer och vissa kanske behöver ett starkare. Men jag tycke att man är fel ute när man betslar upp en häst bara för att, man behöver ha en ordentlig orsak och man måste också själv känna att man kan rida på det bettet utan att hästen far illa. 

 Denna video visar (iafl i början) hur bettet används som bestraffning... Vad tycker ni är det ok att bestraffa hästen genom att rycka den i munnen?

*Att använda spö för att driva på hästar blir förbjudet. Spö blir bara tillåtet för att ”korrigera hästen för att undvika olyckor”.


Självklart tycker jag att detta är en bra regel som verkligen kan behövas på tävlingar. Jag skulle aldrig använda spöt för att få sam att gå fram, en häst ska gå fram för skänkeln och gör den inte det, va gör man då på en tävlingsplats ? 
 
Dock känns det som att denna regel kommer bli otroligt svår att följa i praktiken. Vad som anses som en korrigering till hästen kan ju vara helt olika från domare till domare. Alla som tävlat vet ju att inga domare dömer lika! Definitivt är den bra, men vad anses då vara en korrigering kan jag undra.

Sånt här får mig att må illa! Hur kan man göra såhär mot ett djur och tycka att det är ok?? Usch säger jag bara vilka människor det finns....!

Dom borde ju också tänka på att inte rida nära oss?




Sen kommer dom som inte har någon röd rosett men hästen är ändå äverallt och bockar och ett ben kickar lite då och då. Skaffa en röd rosett!!! Även om hästen inte brukar sparka men kan ha en tendens till det.
I sommras blev jag sparkad på framhoppningen på smalbenet av en ponny vi mötte som bara sparka från ingenstans. Inte kul och framför allt inte okej!

Denna bild kommer upp om man söker på ordet häst på google. Och jag har alltid gillat den här bilden! Man får liksom ett perspektiv på hur stor skillnad det kan vara mellan en "häst" och en "häst", både till storlek men även till personlighet. Det är ju fortfarande en häst menar jag även fast den är 1,80 eller 60 cm i mankhöjd.

Det är en anledning till varför jag tycker om hästar så mycket, de är individer! Den ena är inte den andra lik!

Det är så härligt att komma till stallet och hälsa på en häst som inte är sin egen eftersom man ibland märker hur anorlunda den hästen är mot sin egen, det tycker jag är jätte häftigt för det visar ju att alla hästar är unika. Och det slår en att man blir liksom kompis med sin egen häst! Man lär sig hur just den hästen funkar och vad den gillar och inte gillar. Och sedan blir ett team på tävlingsbanorna och bästa kompisar i stallet.

Och mei pappa brukar faktiskt säga:

Man kan ha världens finaste häst men tycker man inte om den så spelar det ingen roll hur fin hästen är för då kommer man aldrig ha lika roligt som den som har en häst som man älskar över hela sitt hjärta!

Och jag tror det är väldigt sant! Eftersom man lägger ner så många timmar på en häst så gäller det att man har en häst man tycker om för det blir genast SÅ mycket roligare då!

Här har ni min lilla prins! älskar tungan!